Vakna nu!

Vad sysslar vi människor egentligen med? Allt vi tar oss för verkar sluta i fullständiga misslyckanden; vi klarar inte av att ta hand om miljön, vi dödar och utrotar andra arter, vi klarar inte ens av att ta hand om våra medmänniskor, och sättet vi lever våra liv är vansinnigt.

Klimatet

Snacka kan vi, men ord måste bli handling! Att vårt agerande påverkar klimatet känner nog de flesta till, som t.ex. att koldioxidutsläpp leder till global uppvärmning. Nyligen hölls ett klimattoppmöte i Köpenhamn. Förväntningarna var höga, men trots det blev resultatet ett fiasko. Lokalt och globalt diskuteras hur vi kan leva mer miljövänligt, och vissa länder har större ambitioner än andra. Förändring kan ske genom t.ex. höjda koldioxidskatter, billigare kollektivtrafik etcetera. Men när det väl kommer till kritan är det upp till varje individ att själv ta ställning, och göra klimatsmarta val i vardagen. Det är individen som har störst makt.

Man måste börja med sig själv, innan man dömer andra, brukar det ju heta. Och visst är det så; om någonting du säger ska låta trovärdigt i någon annans öra, är det ganska viktigt att du själv lever upp till det du säger. Då kan man fråga sig vad det är för signaler världens ledare vill sända ut när man väljer att anlända till ett klimattoppmöte i privatjet och limousin? Att en miljöminister väljer att åka flygplan till ett klimattoppmöte rimmar ganska illa.

När det talas om hur vi ska lösa klimathotet, låter det på de flesta som att det kräv stora kostnader, och stora uppoffringar för att nå målen. Varför istället inte se vilka möjligheter vi har att förbättra både miljö och vår egen hälsa? Skulle folk välja att cykla istället för att åka bil, skulle både kroppen och miljön må bättre. Skulle vi välja att utesluta kött skulle djuren och klimatet må bättre.

Våra liv

Det är skrämmande att tänka på hur vi människor väljer att leva våra liv, och vilket misslyckat system vi har lyckats bygga upp. Hur är det möjligt att det var 6:e sekund dör ett barn p.g.a. hunger och undernäring, samtidigt som andra dör för att de äter för mycket mat? Hur är det möjligt att folk kämpar för sin överlevnad, samtidigt som folk begår självmord?

Det viset vi lever våra liv på kan beskrivas som en livslång uppbyggnad av en fasad som andra människor ska titta på. Varje handling verkar utgå från hur man tror att andra kommer att uppleva det man gör. Varje gång en person väljer att köpa ett klädesplagg för märkets skull, måste ju syftet vara att andra ska se det, och på något sätt tycka att man är en bättre människa. Vuxna människors vardag verkar ofta bestå av att man går till ett jobb man inte trivs med, där man får slita som ett djur, med efterföljder som t.ex. stress, bara för att få ihop mycket pengar. För pengarna kan man köpa dyra saker som andra kan titta på och beundra. Helgerna spenderas ofta i sällskap med alkohol. Människor baserar sina handlingar på hur de tror att andra kommer att betrakta dem. Att 1 miljard lider av svält, att folk vantrivs på sina jobb, att unga tjejer försöker ta livet av sig, att folk i tonåren går in i väggen, tyder på att utvecklingen som bedrivs går käpprått åt helvete. Systemet är i grund och botten uppbyggt på helt fel sätt, där allt grundar sig på någon slags äganderätt till både landområden och resursfördelning, och där pengar är allt. Det är helt åt helvete att människor anser sig ha rätten att äga delar av jorden, vilket gör att människor och djur föds in i något som dem inte har haft en chans att vara med och bestämma om. Att människor som föds i fattiga länder löper större risk att dö i svält, än människor som föds i rika länder, är helt galet, och orsaken till detta är konstiga avtal och fördelningar som skrevs långt innan dessa människor var födda.

Skulle någon iaktta oss utifrån rymden, skulle denne förmodligen undra vad fan det är vi håller på med. Mat finns så det räcker till alla, trots det får många människor ingenting alls. Vi dödar djur för dödandets skull. Trots att vi alla är gjorda av samma skrot och korn, pågår det ständigt krig i olika delar av världen. Vi utvecklar ständigt nya saker, och för varje dag som går, och för varje ny sak som utvecklas, verkar vi må sämre och sämre. Egot verkar växa sig starkare hos människor för varje dag, och jakten på lycka verkar vara synonymt med jakten på mer pengar. På det stora hela verkar andligheten vara så gott som obefintlig, så även det sunda förnuftet och tänkandet. Medmänskliga handlingar tycks bli färre hela tiden, och saker som borde vara självklara, som att inte mobba någon, anses som en jätteinsats i dagens skola. Ambitionsnivån att hjälpa varandra är låg, och dagligen pratar vi i skolan om hur vi ska behandla varandra. Jag och mina klasskamrater har haft 18 år på oss att lära oss detta, och det är inte konstigt att stora frågor som svält och miljö tar liten plats, när vi på gymnasienivå endast har kommit till det stadiet att man ska vara snälla mot varandra i klassen. Alla i samhället verkar dock vara medvetna om situationen i världen, men trots detta verkar vardagen rulla på som vanligt för de flesta. Dagar, månader, år och decennier går utan att någon egentligen verkar bry sig om vad som sker runt om i världen. Politiker informerar oss då och då om hur vi kan leva miljövänligt, och att folk svälter i världen. Det är bara det att individen inte tar sitt ansvar, och det håller inte längre att vi ges val att välja mellan miljövänliga och icke miljövänliga alternativ, eller att man om man vill kan välja att skänka pengar till hjälporganisationer. Det här är saker som måste hända, och frågorna svält och miljö måste ha högsta prioritet. Det är ingenting vi längre kan välja att blunda för, förändring måste ske nu, det handlar inte bara att rädda andra arter och miljön, människans fortsatta existens står också på spel.