JAG ♥ SKOLAN

De senaste veckorna har jag inte bara fått äta müsli till frukost, utan även tugga på debatt- och insändarartiklar om skolan i Helsingborg. Och nej, det har inte varit någon munter läsning alls. Det pågår ett verbalt krig mellan politiker, lärare och fackförbund om hur läget egentligen är på skolorna i staden. Lärare som känner sig överbelastade, fackförbund som hojtar och politiker som försöker släta över. Jag vill inte slänga mig in i denna debatt, men jag vill skriva något här som ger en annan bild av läget.

Jag är nämligen något så konstigt som en lärare som älskar sitt jobb. Jag har varit lärare i sju år, vilket kanske inte är så länge i vissas ögon, men jag tycker ändå att jag hunnit med en del. Jag har jobbat både på grundskola och gymnasium, både på kommunal och fristående och jag har aldrig, aldrig, aldrig ångrat mitt yrkesval.

Skolan är i mina ögon den mest fantastiska arbetsplats man kan vara på. Ungdomar som kommer med olika förutsättningar, med olika målsättningar men med det gemensamt att vi är här och nu och har ett jobb att göra tillsammans. När vi bestämde oss för att starta Vegeriet mat- och hälsogymnasium bollade rektor Anki och jag tusen bollar, bland annat den om vilka elever vi trodde att vi skulle få. Naturligtvis hade vi fel: vi fick inte alls de elever vi trodde att vi skulle få. För så är det i skolan. Man vet liksom inte på förhand hur det ska bli: vem som kommer och vilka förutsättningar de har för att arbeta och trivas hos oss. Och det är precis där utmaningen för oss i skolan ligger. Att möta eleverna sådana som de är. Inte sådana vi vill att de ska vara. Sedan har vi ett val. Vi kan välja att möta dem med värme och kärlek och en genuin vilja att vara och arbeta tillsammans med dem. Och gör man detta val får man så otroligt mycket tillbaka. En elev som känner sig sedd, önskad och omtyckt är självklart lättare att arbeta med än en elev som känner tvärtom. Här tror jag att kärnan till mycket ligger: vi har ofta inte tid att se våra elever eftersom vi har så många lektioner att planera. Men om man lyfter fokus lite och ser och visar eleverna att de är viktiga för oss. Då är det jäkligt mycket roligare att vara lärare. Och kanske hoppar jag insändarsidorna i morgon bitti…